fyrtiofem
försöker att inte tänka på honom
för när jag gör det är det som att all glädje i världen försvinner
och jag vill bara ringa upp honom och be honom att inte sluta prata med mig
men jag gör inte det
jag biter mig i läppen och påminner mig själv om att det är bäst såhär
att om någon månad eller några månader har jag glömt honom
och hans fina leende
glömt att en gång i tiden var han allt jag ville ha
men,
just nu
i denna stund
vill jag inget annat än att han ska komma tillbaka till mig
Kommentarer
Trackback
