fyrtioåtta
vill ha någon att skriva håkan hellström texter till
någon att dela mina dagar med
men framförallt:
någon att dela mina hjärtslag med
fyrtiosju
jag har lust att skriva till honom att det gör ont och att det bryter mig sönder och samman
när han inte ser på mig
att mina andetag var hans och att jag saknar att vakna med honom intill mig
funderar på vad som gick snett
funderar på vad som gick snett
varför han aldrig höll min hand offentligt
varför han aldrig sprang efter mig när jag slet mig loss från hans grepp
han kanske aldrig ville ha mig, han ville nog bara ha någon
fyrtiosex
jag vet inte vad jag ska göra för att bli nöjd
för även om jag pluggar som jag ska, tränar som jag ska och gör sådant som borde göra mig nöjd, är det som ett tomt hål inom mig
jag saknar att vara någons och att någon är min
saknar att betyda något
att älska någon
hatar att vara såhär patetisk och tragisk
fyrtiofem
försöker att inte tänka på honom
för när jag gör det är det som att all glädje i världen försvinner
och jag vill bara ringa upp honom och be honom att inte sluta prata med mig
men jag gör inte det
jag biter mig i läppen och påminner mig själv om att det är bäst såhär
att om någon månad eller några månader har jag glömt honom
och hans fina leende
glömt att en gång i tiden var han allt jag ville ha
men,
just nu
i denna stund
vill jag inget annat än att han ska komma tillbaka till mig
fyrtiofyra
det känns alltid lika tomt när du åkt iväg och lämnat min sida
exakt lika tomt som det gjorde innan
frågan är om du ens var här
fyrtiotre
jag önskar jag vågade fråga dig varför jag inte duger
men istället låter jag dig hålla om mig när vi sover
och det gör alltid lika ont
fyrtiotvå
just nu:
klockan är alldeles för mycket
mitt hjärta värker
och jag vet inte varför men jag förstör mig själv
med alla dessa tankar i mitt huvud
jag försöker överleva men det är svårt när jag har mig själv som fiende
en fiende som alltid finner något fel med mig
som alltid påminner mig om att jag aldrig kommer vara lika
fin som henne, den där tjejen han gillade tusen bilder av
och jag försöker vara okej med det
men,
något i mig rycker och sliter och jag brister alltid ut i gråt
för jag vill inte vara missnöjd med mig själv
men hur enkelt är det att vara något annat när
allt jag ser i speglen är tjejen ingen någonsin vänder sig efter
fyrtioett
det är tragiskt att vi fallit isär på detta vis
särskilt med tanke på att våra hjärtan slår i samma takt,
att vi andas samma luft
och delar samma värld
fyrtio
jag tror att en av de värsta sakerna i livet är att vilja vara med en annan person som inte har något intresse av att vilja vara med dig.
trettionio
det är så tyst nu
allt är lämnat och allt tillhör det förflutna
allt vi hade försvann när du ljög
allt vi aldrig hade och allt vi hade, förstördes på bara några sekunder
och, vem du nu än är med, så kommer hon aldrig någonsin se dig på det sättet jag såg på dig
trettioåtta
att hålla din hand när du sov betyde allt för mig nyss
och aldrig trodde jag att något så vackert kunde förstöras så snabbt
men när jag insåg att vi aldrig skulle bli mer än det vi redan var släppte jag din hand
och jag tog ett beslut:
det här är slutet för vad vi än är.
för även om detta nyss var allt vi hade, och även fast detta nyss var allt jag behövde
så är jag, nu, värd mer än det du ser mig som.
trettiosju
trots att han sårar mig gång på gång med sin spydiga attityd faller jag alltid tillbaka in i hans famn så fort han öppnar den
och, även fast det känns som att mitt hjärta ska spricka när han inte tittar på mig när vi är ute bland folk
biter jag ihop och låtsas att det är okej
för jag vill inte lämna honom
även fast jag borde
jag vill inte vakna utan honom
även fast jag borde
någonstans där innerst inne vet jag att han aldrig kommer titta på mig
på det viset jag önskar han skulle göra
och jag undrar varför jag är en sådan jävla idiot som håller fast vid honom
även fast jag redan nu vet att det kommer sluta med att han försvinner
och hittar en tjej som har allt det där jag har, för jag har absolut ingenting
trettiosex
jag skrev mycket förr
nästan varje dag
och, jag vet inte riktigt varför alla orden försvunnit ur mig
för jag har minst lika mycket känslor inom mig nu som jag hade då
mer besvikelser, mer ångest, mer osäkerhet
men framförallt mer av det där som alltid gör lika ont:
obesvarad kärlek
jag faller för pojkar som aldrig riktigt faller för mig på samma vis
faller för deras charmiga leende och deras gömda sårbarhet
jag vill ge dem den kärleken jag kan ge
för jag vet att innerst inne behöver dem den mer än vad jag behöver den
men, felet med att falla för sådana pojkar är att hur mycket man än försöker
vill dem inte ha den
och gång på gång hamnar jag på samma ställe
och gång på gång hamnar jag på samma ställe
lämnad och återigen med ett brustet hjärta
trettiofem
allt jag vill är att vara din
och att du är min
men,
men,
vi kommer aldrig få varandra
trettiofyra
det är som att solen lyser lite starkare när han nära
och jag kan inte sluta le oavsett vad han säger
han gör mig hel men samtidigt så förskräckligt trasig
är detta slöseri med tid eller finns det något i det hela som sedan kommer visa sig
han gör mig hel men samtidigt så förskräckligt trasig
är detta slöseri med tid eller finns det något i det hela som sedan kommer visa sig
vara bra för mig?
för mycket frågor
särskilt när allt jag vill ha är ett enda svar
Och jag fortsätter kyssa honom även fast jag vet att detta får mig att bli förälskad och inte tvärtom
Och jag fortsätter kyssa honom även fast jag vet att detta får mig att bli förälskad och inte tvärtom
för, trots att jag är rädd och trots att det är fel
spelar inget någon roll om jag bara får vara med honom ibland
om jag bara får känna hans armar kring min kropp när vi sover ibland
om jag bara får kyssa honom hejdå, en sista gång
om jag bara får det, kan jag glömma att det kommer sluta i totalt mörker
för det jag känner nu
för det jag känner nu
är värt ett krossat hjärta efter
trettiotre
försöker intala mig själv att det kommer komma en dag då jag inte får mitt hjärta krossat mer
att det en dag kommer någon som sedan stannar
tror på mina egna ord för en kort stund
men inser snabbt att jag inte kan fortsätta ljuga för mig själv på detta vis
för, hur jag än gör och hur jag än beter mig
kommer jag alltid bli sårad i slutändan
kommer jag alltid bli sårad i slutändan
och, även fast jag fastnat för honom måste jag ignorera min känslor nu
jag är bara en tillfällighet
trettiotvå
för,
vad är hemskare än att vara kär i någon som aldrig kommer vara kär i dig?
och även fast han håller om mig när vi sover, känns det för bra för att vara sant.
och även fast han håller om mig när vi sover, känns det för bra för att vara sant.
som att något snart måste gå fel för att det ska vara på riktigt.
trettioen
försöker hitta balans i livet
inte gå ner mig lika ofta
vara nöjd med tillvaron och kämpa på
vara nöjd med tillvaron och kämpa på
men, det ligger alltid något där inne och skaver
och jag kommer nog inte bli något här i livet
bara tomma andetag
en hopplös drömmare
och även fast det låter sorgligt så har jag nog inget annat val
för jag hittar inte min plats och kanske beror det på
att jag inte har någon plats
jag frågar alltid mig själv samma sak om och om igen;
kommer jag överleva?
trettio
det som gör det svårt
är att jag kommer älska dig så
det är inte ens säkert att han gillar dig
för, vem skulle kunna se dig nu?
när inte ens du själv kan det?
jag måste lära mig att släppa det förflutna
och inte låta det påverka min framtid
för jag förstör för mig själv
genom att tänka på detta vis
antagligen tar jag fler och fler steg ifrån honom
istället för att ta fler framåt
istället för att ta fler framåt
och komma närmre honom
jag förväntar mig det negativa
och gråter utan att egentligen behöva det
tjugonio
http://www.youtube.com/watch?v=9Z_Z6uYbpPQ&feature=relmfu
tänker på honom
hans läppar som passade perfekt med mina
du kommer att försvinna
tänker på honom
varje sekund
hans läppar som passade perfekt med mina
och hans händer,
som fick mig att längta efter att känna hans kropp
ännu mer
du kommer att försvinna
kanske inte nu
men sen
