trettiosex
jag skrev mycket förr
nästan varje dag
och, jag vet inte riktigt varför alla orden försvunnit ur mig
för jag har minst lika mycket känslor inom mig nu som jag hade då
mer besvikelser, mer ångest, mer osäkerhet
men framförallt mer av det där som alltid gör lika ont:
obesvarad kärlek
jag faller för pojkar som aldrig riktigt faller för mig på samma vis
faller för deras charmiga leende och deras gömda sårbarhet
jag vill ge dem den kärleken jag kan ge
för jag vet att innerst inne behöver dem den mer än vad jag behöver den
men, felet med att falla för sådana pojkar är att hur mycket man än försöker
vill dem inte ha den
och gång på gång hamnar jag på samma ställe
och gång på gång hamnar jag på samma ställe
lämnad och återigen med ett brustet hjärta
Kommentarer
Trackback
