fyrtiotvå
just nu:
klockan är alldeles för mycket
mitt hjärta värker
och jag vet inte varför men jag förstör mig själv
med alla dessa tankar i mitt huvud
jag försöker överleva men det är svårt när jag har mig själv som fiende
en fiende som alltid finner något fel med mig
som alltid påminner mig om att jag aldrig kommer vara lika
fin som henne, den där tjejen han gillade tusen bilder av
och jag försöker vara okej med det
men,
något i mig rycker och sliter och jag brister alltid ut i gråt
för jag vill inte vara missnöjd med mig själv
men hur enkelt är det att vara något annat när
allt jag ser i speglen är tjejen ingen någonsin vänder sig efter
Kommentarer
Trackback
