tjugoen
jag har gått vilse nu
i en stor labyrint
stått och valt mellan två vägval
men sedan tagit den felaktiga med flit
för allt jag vill är som alltid förut;
att känna något
sitter på min säng
stirrar ut genom det stora fönstret
världen verkar så tyst när du inte är nära
mina handflator vända uppåt
som ett frågetecken
syre spelar inte längre någon roll
jag har slutat andas
Kommentarer
Trackback
