fyrtiofem



försöker att inte tänka på honom
för när jag gör det är det som att all glädje i världen försvinner
och jag vill bara ringa upp honom och be honom att inte sluta prata med mig
men jag gör inte det
jag biter mig i läppen och påminner mig själv om att det är bäst såhär
att om någon månad eller några månader har jag glömt honom
och hans fina leende
glömt att en gång i tiden var han allt jag ville ha
men,
just nu
i denna stund
vill jag inget annat än att han ska komma tillbaka till mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0