wearenevergettingbacktothosetimes

nästan varje dag

och, jag vet inte riktigt varför alla orden försvunnit ur mig

för jag har minst lika mycket känslor inom mig nu som jag hade då

mer besvikelser, mer ångest, mer osäkerhet

men framförallt mer av det där som alltid gör lika ont:

obesvarad kärlek

jag faller för pojkar som aldrig riktigt faller för mig på samma vis

faller för deras charmiga leende och deras gömda sårbarhet

jag vill ge dem den kärleken jag kan ge

för jag vet att innerst inne behöver dem den mer än vad jag behöver den

men, felet med att falla för sådana pojkar är att hur mycket man än försöker

vill dem inte ha den

och gång på gång hamnar jag på samma ställe

lämnad och återigen med ett brustet hjärta