wearenevergettingbacktothosetimes

det är som att solen lyser lite starkare när han nära

och jag kan inte sluta le oavsett vad han säger

han gör mig hel men samtidigt så förskräckligt trasig

är detta slöseri med tid eller finns det något i det hela som sedan kommer visa sig

vara bra för mig?

särskilt när allt jag vill ha är ett enda svar

Och jag fortsätter kyssa honom även fast jag vet att detta får mig att bli förälskad och inte tvärtom

för, trots att jag är rädd och trots att det är fel

spelar inget någon roll om jag bara får vara med honom ibland

om jag bara får känna hans armar kring min kropp när vi sover ibland

om jag bara får kyssa honom hejdå, en sista gång

om jag bara får det, kan jag glömma att det kommer sluta i totalt mörker

för det jag känner nu

att det en dag kommer någon som sedan stannar

tror på mina egna ord för en kort stund

men inser snabbt att jag inte kan fortsätta ljuga för mig själv på detta vis

för, hur jag än gör och hur jag än beter mig
kommer jag alltid bli sårad i slutändan