fem.
ditt inre är fullt av irioni och jag vet inte hur jag ska kunna rädda dig
för det finns så många lögner runt omkring oss
som ibland är svåra att se
du berättade att du inte tänkte stanna kvar, för att dina andetag inte orkade andas mer
och jag nickade bara till svars
som om det vore helt okej att du lämnade mig där
utan någonting alls
och såhär efteråt inser jag att det kanske faktiskt var okej
för du verkar ha det bättre utan mig
men varje gång thåström sjunger för mig
dyker ditt ansikte upp
och jag faller tillbaks igen
till samma plats och tid jag var på när jag träffade dig
för det var sommar och du var en svalkande vind mot min kropp
jag glömmer dig aldrig
Kommentarer
Trackback
