tjugoen


jag har gått vilse nu
i en stor labyrint

stått och valt mellan två vägval
men sedan tagit den felaktiga med flit
för allt jag vill är som alltid förut;
att känna något

sitter på min säng
stirrar ut genom det stora fönstret
världen verkar så tyst när du inte är nära

mina handflator vända uppåt
som ett frågetecken

syre spelar inte längre någon roll
jag har slutat andas



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0