elva.


du sa;
men det är väl skönt? att slippa oroa sig för sina tankar?
för det enda du tänker på är han.


och du hade rätt
det enda jag tänkte på var han.

han med det bruna håret, och de gråa conversen.
som alltid kändes så långt ifrån mig som man kunde.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0